Bara för ett tag
Jag förstår inte varför inte fler hittat hit. Låt vara att det är lite otillgängligt men ändå. Ryktet borde ha gått. Trapporna i kvällsvärmen är lätt krävande men väl värda varenda framkallad droppe. Varenda andhämtning och känsla just i området där ryggen möter min skjorta. Jag hittade stället för två år sedan och det var halvtomt även då, så jag är glad att det finns kvar. Jag beställer in en drink och betraktar hur kvällssolen skänker ett magiskt ljus åt sluttningen på andra sidan bukten. Skimrande. Jag hör hur vattnet slår mot klippor trots att det är en bit ner. Ett eko från vinden som härjat tidigare. Ett eftermäle. Stilla musik i bakgrunden. Det får mig att tänka på den där kvällen för inte så många veckor sedan. Kvällssol men betydligt kallare, även om värmen på ett sätt var minst lika påtaglig. En filt. En annan kust. Andra breddgrader. Jag kan se hur ljuset framkallade skuggor i hennes ansikte. Hur det spelade. Jag tänker på hur galet vackert jag fann det. Vad det gjorde med mig. Musik. Omöjligt att föreviga förutom i en känsla, i en tanke, i ett minne. Jag tar ett djupt andetag och låter välbekanta dofter fylla lungorna. Låter det finnas där som i ett giftermål med allt det andra. Tankar, värme, minnen och känslor, och den fullkomligt berusande vyn. Världen blir inte mer påtaglig än just då, just nu. Så jag låter mig finnas där, tillåter mig en existens i julikvällen. Bara för ett tag. Bara just nu.
Lev och älska!
Daniel