Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
0Läs mer >>Alla hjärtans dag står mig upp i halsen redan innan den börjat. Massmedialt omöjlig att värja sig ifrån. Vänner på sociala forum kan inte få nog av att påpeka faktumet och därmed också få en chans att visa upp sin alldeles speciella och unika kärlek. Jag vet inte vad jag ska göra med den informationen. I lunchrummet avhandlas dagen runt bordet och jag vill bara ställa mig upp och skrika: "Det är en veritabel skitdag!", och sedan storma ut ur rummet och lämna min smutsiga disk för någon annan att ta hand om. Men det gör jag naturligtvis inte. Naturligtvis inte, i stället faller jag in i skämten och skrattar där det är brukligt. Alla hjärtans dag, låt mig bara få slippa eländet. På söndagen har känslorna och de bilder de genererat lugnat sig något men tankarna resonerar fortfarande svagt där i bakgrunden. Jag vet inte varför men de får mig återigen att tänka på det här med tid. Hur relativ den är. Jag inser att det har gått längre tid sedan den där sista festen vi var på, hon och jag, än det gått från sommaren som jag berättade för henne och samma fest. Faktumet känns lika märkligt som det är sant. Jag minns festen väl. Minns hur vi satt vid samma bord och jag minns hennes ögon och ljudet av hennes skratt. Men jag minns även annat. Hur hon stod ute vid garderoben ivrigt upptagen med något i hennes telefon. Jag gissade att skrev sms till killen i Stockholm som hon var förälskad i då. Jag minns hur han fick mig att känna mig gammal och ful. Jag minns hur avundsjuk jag var på hans ålder, utseende och allt det som fick henne att falla för honom. Låten är densamma idag även om musiken är annorlunda. Idag är det en annan man som lockat fram hennes känslor och som har gjort det på ett helt annat sätt. Mer totalt och fullständigt. Han som har allt det som hon sökt efter under alla dessa år. Idag är hon och han ett dem och min gamla vän Avundsjukan finns där fortfarande vid min sida. Trogen. Även om föremålet för hennes kärlek är en annan så är det samma mantel som han hängt över mina axlar som den som hängde där för alla dessa år sedan. De som hängde där på mina axlar när jag såg henne stå där vid garderoben ivrigt upptagen med sin telefon. På något sätt hänger Alla hjärtans dag kvar där på söndagen och jag kan bara åter konstatera att det är en veritabel skitdag.