Småfull och rätt lycklig!

Befrielsen är påtaglig. Lättnaden oerhörd. När jag står där framför scenen är det som om ryggsäcken jag bär med mig i vardagen är fjäderlätt. Som om den bara är ett minne från gårdagen. Ett eko. Jag låter mig fyllas av musiken. Jag låter den bära mig, föra mig bort. Mitt sinne förförs och jag känner mig ren. Obefläckad av alla de saker som tar en sådan stor plats i mig vanligtvis. Saker som inte finns i just denna stund. Plötsligt känns det som att det är själva essensen av det som verkligen är Jag som står här. Allt annat är bortskalat. Kvar finns bara den där kärnan. Ärlig och äkta. Utan ålder. Tiden upphör att vara en faktor. Det är som om även den spolas bort. Jag låter musiken bära mig, som jag gjort så många gånger. Jag låter den bli en del av mig. Naturlig. Vi känner varandra sedan gammalt så introduktionen är onödig. Det är en gammal vän. En älskad. Omfamningen den ger mig är vaggande och trygg. När jag står där framför scenen är det som om jag hittat hem.

Alla behöver vi stunder av dessa renande tillstånd. Våra forum är olika men behovet detsamma. Behovet att för en stund få se allt lite tydligare. Brusfritt. Se den oförvrängda och ofta enkla sanningen. Vi måste låta den så sitt frö i våra hjärtan så att vi kan plocka fram den när dimman åter börjar bädda in oss i sin förvirring. Det är i dessa stunder av klarhet som vi lär oss vem vi egentligen är och vad som är viktigt. Det där som vi egentligen hela tiden vetat om men som fördunklas av vardagens ok, ett ok byggt av allt det som i sina beståndsdelar är oviktigt men som trots det suger vår värdefulla energi ur oss. Tömmer oss. Så för vår egen skull är det viktigt att vi hittar just detta vårt ”forum”. Och vi måste lära oss förvalta känslan det framkallar i oss. För vardagen kommer igen. Obönhörligt väntar den där bakom nästa hörn. Trummande med sina pekpinnar visar den oss vad vi ”måste” och vilka vägar vi ”ska” gå.  Det är just då vi måste plocka fram det vi planterat inom oss. Det där som säger åt oss vad som är rätt för oss och inte för alla andra. Det som visar oss den väg som vi vill gå, inte andra. Det där som visar oss det oförvrängda och klara. Det som är du, och det som är jag.