Härligt förlorad
Min tanke är där hela tiden. Tanken på det där leendet. Tanken på det fullständigt vackra. Det lämnar mig aldrig. Ständigt närvarande i mitt sinne och hjärta. Jag tänker på allt det som det sätter igång i mig. All den lust och energi som strömmar genom mig. Den förföriska värmen. En drog. Jag slutar aldrig förundras över denna människa. En bedövande uppenbarelse. Fullkomlig. Jag läser de senaste meddelandena igen. Oavsett vad de handlar om så får de alltid mig att må bra. Som om bokstäverna är fortrollade, från en annan värld. De lyfter mig. De bär mig. Jag tänker på fingrarna som skrivit dem. På händerna som vilat där mot tangentbordet. Leendet som jag kanske framkallat med ett av mina halvtdåliga skämt. Jag är förlorad. Leendet får mig att falla. Handlöst sveps jag ner i den vackra storm av känslor som brinner i mig. I detta kosmos av gnistrande stjärnor virvlar jag runt. Dansen är bedövande och så oerhört tilltalande. Den berusar mig. Som om den är skriven just för mig. Aldrig tidigare upplevd men trots det känns det som hemma. Ja, jag tänker på allt det sätter igång i mig. Tanken på det fullständigt vackra. Jag är förlorad.