C. Bukowski
"Jag tog hissen upp till glasväggen. Därinnanför måste det ha varit hundra spädbarn som låg och skrek. Jag hörde dem genom glaset. Det fortsatte och fortsatte. Det här med födelse. Och det här med död. Var och en fick sin vända. Vi kom ensamma och vi gav oss av ensamma. Och de flesta av oss levde ensamma och rädda och ofullständiga liv. En oerhörd sorgsenhet sänkte sig över mig. Över att se allt detta liv som måste dö. Att se allt detta liv som först skulle förvandlas till hat, till idioti, till neuros, till dumhet, till rädsla, till mord, till ingenting - ingenting i livet och ingenting i döden."
- Charles Bukowski -
Smutstvätt