Småfull och rätt lycklig!

Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.

11 februari 2014 @ 20:31

Jag bär henne

Jag bär henne djupt i mitt hjärta

Som en del av allt finns hon där

Ständig och obefläckad

Som en revolt mot allt jag tidigare känt

viner stormen i mitt bröst

Dess sång både oerhört vacker och svår

sorgen ligger i det onåbara

svärtan i den aldrig erfarna kyssen

mörkret i hjärtats ensamma rop

Trots det oemotståndligt

Trots det fullständigt avväpnande

Jag kan bara vara, det är allt

Jag kan bara se på och känna

Allt annat är mig övermäktigt

då jag bär henne djupt i mitt hjärta

en del av allt