Ett okänt språk
Sömnen har varit svår i veckan. Knapp. En oro som gnagt. Tilltagande. Dess frågor har hållit mig vaken. Det har fått det där suset i mig att eka lite högre. I stunder har regnet gjort sig påmint därutanför. Ett stuprör som är sönder har skickat tunga droppar mot mitt fönsterbleck. Ljudligt och rytmiskt. Ihållande. Men denna natt blir annorlunda. Sömnen sveper sin varma och trygga filt runt mig. Det är tyst utanför. En ro har infunnit sig och precis som om de känt att mitt behov av dem varit stort har de där drömmarna förgyllt natten. De där som tar mig bort. De har gnistrat där i all sin unika majestät. De har skänkt mig en plats. Så jag vaknar med ett lugn och en sällsam ro i kroppen. Som jag alltid gör efter de där drömmarna. Det går inte att förklara vad allt det där gör med mig. Inga ord gör det rättvist. En beskrivning av ett skeende som förblir osagt då det är skrivet på ett hittills okänt språk. Ett språk så vackert i all sin tydlighet. Hennes språk. Rent och ärligt. Luften känns lätt när jag reser mig från sängen. Jag känner mig stark och ler åt det faktum att det ibland inte krävs så mycket. Det kommer att bli en bra dag.
Lev och älska!
Daniel