Nyans
Det sjudande vackra
En omöjlig ekvation
Jag går vilse
Med steg ömsom fjäderlätta
ömsom tunga som bly
rör jag mig
En värld jag inte förstår
En värld i vilken jag inte hör hemma
Spirande blommor för alltid oplockade
Dofter som fyller vartenda tag som min ande tar
Men jag skönjer bara nyanser
Nyanser av det som ligger dolt
Just där, för evigt utanför min räckvidd
men ändå där
Hennes dofter
ett väsen i ständig rörelse
Det mest oemotståndliga jag upplevt
dock bara en dröm
en tanke
En dans jag för i fantasin
Det sjudande vackra
Hennes nyans