Dov
En dov filt lägger sig över mig
Varenda veck och varje fiber ger sig tillkänna
Mörk
Tung
En hinna genom vilket allt filtreras
Min fuktiga beklädnad
Jag bär den inte så ofta längre
Men ibland finner den sig där
Nötta axlar
Tungt vilandes
Enveten
Aldrig saknad
Jag kan bara vänta ut den
Så jag låter den vila där
Sitter blixtstilla
Stör den inte
Den brinner ut så småningom
Ostörd äter den sig själv
Det gör den alltid
Den gör bäst så
Så snart står jag åter här naken
Snart ser jag åter klart
Ofiltrerat