Flying Cat 5
Jag sitter på min balkong och tittar på hur båtarna anlöper den lilla hamnen. Motorbåtar och segelbåtar, stora och små, privata och de som kommersiellt trafikerar öarna, alla samsas de där. Jag studerar det hela med förtjusning. Nästan barnslig. Jag vet inte varför men det fångar mig. Det har det gjort länge. Båtar. och resandet. Flying Cat 5 från Hellenic Seaways lägger till för kvällen och jag ser folket som strömmar ut från aktern. Gamla och unga, familjer och par, ensamma och kompisgäng, alla finns de där. Vissa släpar på vanliga resväskor medan andra bär sin packning på ryggen. Några betraktar ön för första gången medan andra har varit här tidigare. Så är det säkert. Jag gillar det där. Grytan av stundande upplevelser, oskrivna blad som ligger där nedpackade i väskor. Avkoppling. Frikoppling. Och jag betraktar mig själv i skenet av de människor som går där på kajen mot olika mål. Min egen frikoppling. Distansen till det av mig som finns där hemma och nödvändigheten i just detta själsliga avstånd. Avståndet från mig själv. Syresättningen. Jag tänker på henne. Tänker på hennes sommar. Hon och hennes tjejer. Jag hoppas att hon finner sin syresättning där i stugan hon lånat. Sin vila. Utrymme för klara tankar och kärlek. Jag hämtar en kall öl från kylskåpet och skruvar upp volymen på min lilla resehögtalare. Tom Waits, min ständige följeslagare. Och jag finner mig där en stund, bland varma tankar och frikoppling. Ett kärlekens bröst som spelar I en lätt bris i kvällssol. Sin sång. Just där. Just nu.
Lev och älska
Daniel