Stök
Våren stökar till
Solen föder oro
Ord föder tankar
och medvetandet jobbar övertid
Utan egentlig lön
fyller jag tomrum med massa
Där sprickor stora som galaxer
ger plats åt fantasin
Vilt spökar den bland knoppande träd
och klär av mig naken bland allt längre dagar
Jag fyller gapande hål med syfte
målat av min egen pensel
Oförankrat och skevt
Ofrivilligt och utan konturer
lägger jag tankens pussel
desperat famlar jag,
famlar efter något
där i de förälskades vår
där i de älskandes sammanhang