Där i lindan
Jag försöker hålla tankarna om 2017 borta, alla funderingar och frågor kring det nya året, bilden över hur året kommer att te sig. Mitt siande. Jag vet ju hur lätt jag faller in i det där, att skissa upp farhågor och händelser som alla har tar sin utgångspunkt i mina tankar. Jag försöker dock hålla det borta även om jag kan känna det där i bakgrunden, känna hur det rör sig där i det undermedvetna. En krusning i medvetandets försök att ignorera och bara låta det vara, försöken att bara befinna mig i nuet. Med sina avlägsna rörelser låter det mig inte helt glömma att det finns där ändå. Någonstans men med odefinierbart avstånd. Lätt susandes. Förra årets tankar kring vad det nya året skulle bjuda på. Huruvida de skulle flytta ihop, kanske förlova sig. Tankar de vägar deras kärlek skulle bära dem på. Alla de där frågorna finns där fortfarande, oförändrade och skrivna med exakt samma bokstäver, där i de avlägsna krusningarna, men ännu så länge lyckas jag hålla dem stången. Att inte ge dem tillträde är min devis. Så när snön sakta faller utanför fönstret finns jag bara där. Där i köket med Tom Waits på stereon, betraktandes flingornas seglats ner mot min innergård. Just där i lindan av 2017.
Lev och älska!
Daniel