Sista dagen
Sista dagen på 2016. Det är med viss lättnad jag ser att jul- och nyårshelgen går mot sitt absoluta slut, som alltid. I år ska jag försöka att inte reflektera alldeles för mycket. Det slår mig dock hur mycket tid vi (ja kanske är det bara jag) lägger ner på att försöka analysera och dra slutsatser kring saker och ting vi inte vet någonting om, som inte inte KAN veta någonting om. Jag tänker på den tid det tar. Bortkastad. Tiden är värdefull. Jag har hittat verktyg som gör att jag inte gör det på samma sätt som förut, men ändå. Det finns å andra sidan en annan aspekt i just det. Att det ändå genererar en substans som jag har funnit en nytta av. Föda till skrivandet. På ett sätt göder det just den processen även om det är ett vågspel det där. Vikten av att hålla sig på rätt sida linjen. Sedan tänker jag även på det vackra som föda. Ännu starkare. Ännu mäktigare. Den där första gången på ett tag som jag träffade henne igen, sent i våras. Hon satt och väntade på en bänk i en park alldeles i närheten där jag bor. Ett möte jag i början av året jag inte trodde på. Jag kan fortfarande känna hur hjärtat nästan slog sig genom mina revben och min bröstkorg. Kraftfullt. En nervositet när den är som mest förförisk. Ett par veckor senare i ljuset av en nedåtgående sol. Inte samma nervositet men minst lika betagande. Ljuset i perfekt harmoni med hennes ansikte. Egentligen obeskrivligt. En syn och en kväll som i ensam majestät gjorde att jag mötte sommaren ganska stark. Som färgsatte de ljusa månaderna. Snabbspolning till ett halvår senare. Tidig december. Ett kort men värdefull kväll efter en konsert. Egentligen en passande kontext när jag betänker hur jag förut ibland skrev till henne just för att försöka beskriva känslan där i den levande musiken. Nervositet åter där framkallad av de sex månaderna. Trots en känsla av att jag är fullständigt handikappad i talet så är natten vacker. Våra tre möten i år. Alla nogsamt registrerade. Vårdade till gränsen av min förmåga. Där trygg i känslan försöker jag tänka bort allt det andra. Det tråkiga och tärande. Avundsjukan mot eventuella pojkvänner som jag i stunder övermannats av. Den jag sökt i bilder och kommentarer. Självkritiken och självkänslan. Det rådande mörkret i samhället och i världen, det som dagligen möter våra ögon när vi öppnar dagstidningen. Jag väljer att stänga dörren för 2016 i sällskap med det andra dock. Det ljusa och vackra. Det förförande. Det som alstrar välmående och kreativitet. Om än så bara för ikväll så vill jag att det endast är det som fyller min kropp. Om än så bara för en natt.
Lev och Älska!
Daniel