Vibration
Hon finns ofta i mina tankar på ett eller annat sätt men ibland känns bilderna speciellt påtagliga. Ibland är de så klara att jag nästan kan känna dem längs min hud, nästan kan förnimma konturerna med mina händer. Just denna morgon är det så. Jag sitter på tåget till jobb. Med slutna ögon avverkar jag resan genom januarimorgonen, men där bakom finns något annat. Där kan jag känna den lätta vinden som får henne att sakta föra undan hår som fallit framför hennes ögon. Dofterna i den kylslagna kvällen just där vid vattnet. Det blir mer än en tanke och en bild. Det är en annan substans. Ett eget skeende. Jag suger åt mig av det. Jag behöver det. De senaste dagarna har funderingarna kring det nya året sakta smugit sig på mig. Allt det jag har försökt distansera mig från. Jag har känt mig svag och inte lyckat hålla dem där på andra sidan tröskeln. Frågorna. Med några få undantag är det samma som föregående år. Jag känner igen dem. Känner hur de bär iväg med mig. Känner igen den tilltagande virveln som leder från det ena till det andra. Så förnimmelsen av henne är välkommen i den tidiga morgonen. Med öppna armar tar jag emot den. Lugnet som följer lägrar mig med den värme som alltid får mig att vibrera inombords. En frukost för sinnet.
Lev och älska!
Daniel