Det måste det bara
Helgerna är över och vardagen tar åter vid. Det var många år sedan jag varit så lite ledig. Så får dagar. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Som alltid hamnar jag i tankar på nyårsaftonen. Tankar om året som gått, det som komma skall och livet i stort. Ibland jobbigt och ibland lätt och svävande. Jag tänkte på hur jag ångrat mitt beslut om att byta jobb. De sömnlösa nätterna och kraften det tagit att lära sig nytt. Kraften det fortfarande tar. Motståndet och ointresset. Men även tankar från den andra sidan kompassen. Stunder då allt känns lätt och värmen flödat genom mig, då jag glömt det tråkiga och greppat allt det där andra och tagit det till mig. Omfamnat det och fört det nära. Insikten att man måste minimera det ena och maximera det andra slår mig när jag sitter där på jobb de första dagarna på ett nytt år. Samma insikt som slår mig varje år. Minimera. Kanske ska jag byta bana helt, men hur? Till vad? Viljan av att söka något nytt och annorlunda för de där åtta timmarna varje vardag har aldrig varit större och känns nästan som ett måste för min själsliga överlevnad. Ett måste för att hitta mening i de där 40 timmarna varje vecka. Det bara finnas något annat. Det måste det bara.