Rum av lugn
Jag har börjat fundera på sommarens resa. Det blir ett helgprojekt att sondera den grekiska sommarterrängen 2018. Bestämma längd och datum. Leta flyg- och båttider. Läsa om eventuella boenden och nya upplevelser. Intryck och mental rekreation. Efter ett par veckor av själsdödande bokslutsarbete där jag i stunder begrundat detta meningslösa värv och samtidigt känt mig fullständigt otillräcklig känns helgens projekt välkommet. Att bara få resa dit i tanken en stund. Att få en första känsla av det egeiska havets varsamma smekning, en stilla bris som svalkar, doften av pinjeträd ackompanjerat av cikadornas sång och av sorlet på en enkel taverna. Allt det där i tanken men ändå närvarande. Djupt rotat. Det lämnar mig nog aldrig. Det ligger bara slumrande där i det omedvetna redo att aktiveras vid behov. Ett rum av lugn. Januari sjunger på sluttampen och jag känner hur jag jagar tillflyktsorter. Inte bara resor utan konserter och allt det där andra som tänder gnistor och bringar syre. Tilltagande ljus. Värme. Det nödvändiga. Det som ger lyster. När jag till sist går över bron på väg hem på fredagskvällen är det som vanligt som om jag lämnar tyngden där på andra sidan bron, jobbsidan. Som om lungkapaciteten fördubblas när jag väl kommit över. Kanske är jag redan där. Där i tanken.