Paus!
Biljetterna säljer slut på några minuter. Två konserter. Jag tänker på hur jag förra fredagen sitter där med markören på köp-knappen. Ett klick bort. En varsam tryckning på musknappen. En knapp muskelrörelse som får mitt finger att röra sig. Men just det där klicket rymmer så mycket. En hel värld av känslor och tankar bor just i det millimeteravstånd som skulle få skärmen att reagera. Ett universum. Så jag trycker aldrig. Mitt finger förblir blickstilla. Stelt. Sommaren där på andra sidan nyår känns i det sammanhanget alldeles för nära. Jag kommer inte vara redo att av en slump kanske möta dem där. Att de kommer att vara där ser jag på något sätt som en självklarhet. Något så fullständigt givet. En vacker sommarkväll i juni. Deras inramning i Göteborg. Så jag för markören till krysset och stänger ner sidan istället. Tar den säkra vägen. Den där jag valt så många gånger. Osäkerheten för stor. Rädslan likaså. Jag känner mig feg men också som att jag hanterar ett faktum. Alternativen få och fortfarande utan kontur. Så jag börjar istället fundera på en resa. En flykt i hösten. Ett klick på en annan knapp. Paus!