Sovandes
När jag vaknar har jag precis sett dem. Sett dem där i drömmen. Hur de möter våren tillsammans i hennes stuga. Jag har sett dem vandra på stilla vägar i skogen. Hand i hand. Sett åtrån i hennes ögon när hon tittar på honom samtidigt som vinden tar tag i trädtopparna ovanför. Bilderna är fortfarande tydliga när jag vaknar i den tidiga söndagsmorgonen. Ja på gränsen till verkliga. Uttrycksfulla och målande. Jag har sett hur de på kvällen lagat mat tillsammans till ljudet av en sprakande brasa i en öppen spis, förälskelse och älskog. Och hur de till sist somnar tätt intill varandra med en stilla natt utanför. Nattens skådespel färgar morgonen, författar den i en dov ton. Tidiga timmar i gråskala. Jag ligger kvar i sängen ett tag och försöker skölja bort de kvarvarande resterna av drömmen jag haft. Försöker nöta bort den och fly någonstans men inser snart att det inte finns någonstans att gömma sig. Blickarna de gett varandra där i natten svävar fortfarande där i tanken. Ekot fortfarande högljutt. Så jag stiger upp sätter på en kanna kaffe. Men i drömmen ligger de fortfarande där. tätt intill varandra. Sovandes i en söndagsmorgon i tidiga Mars.