Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Hennes födelsedag! Det är två år sedan jag firade den där i hennes lägenhet. Två år! Det känns som ett annat universum. Jag minns det med värme. En spontan vardag. Pizza och öl i ett fint sammanhang. Att vara en del av allt det där. Där bland härliga och vackra människor. Harmoni. Jag ser minnesbilderna tydligt. En förflyttning bakom slutna ögon. En distortion av tid och rum. Bilder som dock snabbt förändras. Jag bleknar för att till sist försvinna och med ens manisfesteras bilden av honom. Jag vän, han pojkvän. En helt annan nivå. Idag är han en del av allt det där. En pusselbit som fallit på plats med yttersta precision. Ett liv nu komplett. Hennes. Jag ser hur hennes ögon gnistrar när hon tittar på honom. Åtrån är tydlig. Han får alla runt bordet att skratta när han sitter där. Som en del. En perfekt del av helheten. Hennes leende när deras ögon möts i tydlig förälskelse. Jag tänker på min egen födelsedag den gångna sommaren. Jag tänker på ångesten den framkallade. Ångesten över att vara gammal. Jämförelsen. Jag tänker på tystnaden och frånvaron. På årets existens. Mina tankar börjar springa allt fortare så jag försöker skaka av mig bilderna och hitta tillbaka till de där andra. De första. De värdefulla minnesbilderna. Hitta tillbaka till värmen och känslan av att vara en del av det där. Att vara där. Två år! Så jag häller upp ett glas vin och tänder några levande ljus för att trots allt fira dagen. Fira den dag som är värd att fira mer än andra. Hennes dag. Hennes födelsedag!