Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Ännu en återblick på ett år. Just nu är de frekventa. Återblickarna. Det är ungefär ett år sedan jag såg henne senaste gången. Eller kanske sista. Jag vet ingenting längre. Ett år! Orden känns blytunga när jag skriver dem. Som om de är gjutna i betong där i mitt huvud. Saknaden. Jag plockar med lätthet fram bilden av henne där. Som alltid vackrare än allt annat, än alla andra. En fest som jag länge ställde mig tvekande inför. En fest som jag vände in och ut på innan jag ens gått dit. Just där i efterdyningarna av Berlin visste jag inte om jag vågade. Visste inte om hans närvaro i tanken skulle vara mig övermäktig, att jag skulle kunna finna den styrka som det krävde. Idag känner jag bara tacksamhet för att jag till sist bestämde mig för att gå. Värme för ett beslut som då var så osäkert. Tacksam för att jag fick det där tillfället att registrera. Ta emot och lagra. Kanske är det de sist bilderna jag har av henne i ett sådant sammanhang. I samma krets och anda. Som vänner istället för bara bekanta. En annan värld då på ett sätt. Ett år senare sitter jag med en genever i Amsterdam och försöker fånga upp allt. Fånga upp året. Försöker bringa ordning i tanken. Vad som hände där i sommaren som förändrade allt. Försöker räta ut och filtrera bort. Bland brus och oreda försöker jag finna något. Svaret. Facit. I Amsterdam ett år senare. Ett år! Ett jäkla år!
Lev och älska!
Daniel