Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Det blir ändå två konserter. Två festivalbesök på små scener. Låg risk för sammanträffanden. Jag är där med en gemensam vän. Ursprungligen är det hennes vän men gemensamma intressen har gjort att vi fortsatt att hålla kontakten. Även om det är en festivalkonsert så påminns jag ändå om varför jag finner det så speciellt. Upplevelsen av att känna den. Musiken. Som att hela kroppen får ta del av magin och mystiken. En vacker totalupplevelse. Lugnande och energirik. Efteråt får jag frågan om vi ska dra vidare och se ett annat band på en större scen. Trots att det är ett band jag tycker väldigt mycket om svarar jag att det väntar jobb imorgon och att jag måste upp tidigt. Resultatet av en blixtsnabb sannolikhetskalkyl i mitt huvud. En kalkyl där magin ställs mot den potentiella risken att springa på dem där i folkhavet. Hon och han. Risken av att jag kommer att känna mig fullständigt förintad av hans närvaro. Komplexgenerering. Så jag säger nej. Det blir ändå ett par öl efteråt så det är uppenbart att anledningen som jag angett bara är ett skuggspel. Det är inte klokt hur snabbt det vänder. För ett par veckor sedan satt jag på en grekisk ö och planerade höstens konserter. Stark och med tilltro. Nu är de flesta av de konserterna återigen avbokade. Blixtsnabba sannolikhetskalkyler. Självbevarelsedriften tar över när jag tänker på upplevelsen den 5:e juni. Hur han fick mig att känna mig. Litenheten. Otillräckligheten. Allt spiller över i hösten och som en stor flod städar det rent där bland datumen. Obönhörligt. Fullständigt.