Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
På lördagskvällen spelar jag igenom alla låtar jag skrivit om henne. Utan paus låter jag gitarren fylla mitt vardagsrum med ljud. Med rösten som sällskap berättar jag historien om hennes närvaro. Den som gör något med mig. Den som gör något fullständigt och som är ensam i sitt slag. Jag låter det vara så samtidigt som kvällslivet tar vid på gatorna utanför. Hon finns alltid där i tanken när jag sätter mig med gitarren eller när tar penseln i min hand och låter färgerna flyta. Hon finns där när jag vandrar i gränder med kameran på axeln på jakt efter bilder. Stunder i vilka hon alltid är närvarande. Det spelar ingen roll hur låtarna blir eller om penseldragen inte motsvarar det jag ursprungligen tänkt. Det är i själva processen som jag inner terapin. I tillfällets renhet. I just den stunden är det som om allt annat stannar och ljuset får dansa obehindrat och glasklart. När jag lägger ut mina bilder på sociala forum taggar jag dem ofta med "muse". Fånigt kan tyckas men det är just så känslan är. Att hon är själva urkraften ur vilken viljan att uttrycka mig får kraft. All inspirations urmoder. Och jag tycker att det finns något våldsamt vackert i det. Något mäktigt och något som just förtjänar att besjungas.