Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Jag sitter och bokar sommarens båtresor. Blundar jag kan jag se mig själv på däck. Men en kall öl i handen ser jag hur öarna glider förbi. Jag känner havsbrisen när båten klyver vattenytan i sin färd mot hamn. Det är drygt en månad kvar men jag kan ändå nästan känna det. Förväntan där alldeles i början av resan. Lugnet som lägrar mig. Men det finns även andra tankar. Bilder av hur de planerar sin sommar. Flyg och hotell. Ser hur de planerar utflykter och tittar på kartor. Som vanligt figurerar alla länder och konstellationer. Land efter land och alla på samma gång. Ett virrvarr av bilder. Sommarens stök i medvetandet. Våren ligger dock snart i backspegeln så jag försöker fokusera på det sammanhanget. Sommarens inträde och semesterns vila. Pausen från vardag och verklighet. Så jag sluter åter mina ögon och återvänder till däcket på färjan. Känner doften av havsluften och hur den fyller mina lungor samtidigt som pulsen avtar. Allt i väntan på den första ön. Allt i väntan på vilan.