Småfull och rätt lycklig!

Ibland dyker de bara upp där oannonserade. Bilder från det gångna. Vackra ekon. Oförberedd står jag plötsligt där och ser henne i kvällsljuset just när solen går ner över sundet. Jag ser henne på andra sidan av ett litet bord på en uteservering. Jag ser leendet. Ögonen. Bilder av henne som är beständiga i mig. Minnenas gömställen i tiden. Gömställen som ibland överrumplar mig och som jag andra gånger tar min tillflykt till. Inspiration och energi. Allt finns där i det vackra och det fångar mig alltid. Slår omkull mig och omfamnar mig. Det vackra förtrollar mig alltid fullständigt. Men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Så när bilderna kommer på söndagen samtidigt som sommaren gör sitt första gästspel utanför fönstret sätter jag mig i soffan och bara tar emot. Jag låter mig berusas av energin och inspirationen hon framkallar. Egentligen bara en minnesbild av något som ligger där i mitt medvetande men samtidigt så mycket mer. Så mycket större.