Sökaren
Nästa vecka fyller hon år. Femtio. Tio år sedan fyrtioårsfesten. Jag tänker även på de andra födelsedagarna. Pizza och öl. Vackra minnen. Vackra sammanhang. I hennes första hus och i lägenheten som låg nära skolan jag en gång jobbade på. Jag funderar på vad han ger henne i födelsedagspresent. Kanske har han planerat en res. Återigen är det bilderna av en kärleksfull långhelg i en storstad som lägrar mig. Som tar över. Gränder och små restaurangbord. Dagar med äventyr och nätter med hetta. Kärlek och åtrå. Förälskelse och lust. Allt det där färgar bilderna jag ser. Som att ett speciell filter läggs på. Deras. Jag känner redan hur vågorna ökar i styrka. Hur deras kraft tilltar när de sköljer över mig. Ett stundande oväder. För att dämpa upplevelsen går jag in och bokar julresan till Prag. Pausen. Jag tömmer semesterkontot totalt. Jag vet att vågorna bara är början. December väntar. Jul och nyår. Deras första i sitt nya hem. Det nya äventyret som startat. Jag försöker förbereda mig på det som väntar där en månad bort. Tankarna. Scenerna som kommer att spelas upp. Julförberedelser och glögg. Pepparkakor och en gran som kläs. Deras första. Jag tar ett djupt andetag och tänker att Ossler spelar på en scen inte så långt bort. Först tänkte jag gå dig. Skita i allt och bara stå där och ta emot allt det som konserter ger mig. Behovet är stort. Men snabbt inser jag att jag inte är redo. Inte redo att möta dem där. Hand i hand och kärleksfulla blickar dem emellan. Inte redo för det där. Så jag kommer inte öppna dörren. Jag kommer inte gå ut. Istället skruvar jag upp stereon och söker räddningen där. Söker lugnet och den ro som musiken alltid ger.