Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Gallerihelgen är över för denna gång. Det är elva år sedan vi var där. Elva. Jag låter siffran sjunka in. Jag ställer mig mitt i den och låter den omsluta mig. 11. Jag minns den där kvällen. Som så många andra minnen är den graverad i mitt inre. Ristad i granit. Först ett besök i källaren på Hotell Kramer. Hon kände en av konstnärerna. Ett glas vin och konst. Sedan fortsatte vi bland gallerierna i mina kvarter. Jag minns chili con carne och en öl på en bakgård i närheten. Lite senare hämtade jag min cykel och vi tog oss vidare. Det är elva år sedan den där kvällen med det kunde lika gärna ha varit igår. Så klara är bilderna. Så tydliga. Vi hade planer att gå även året efter men hon fick förhinder. Planerna ändrades. Så som de gör. Jag har inte varit där sedan dess. Även detta år håller jag mig undan. Jag beger mig egentligen bara ut för träna och handla. Men det räcker för att jag ska se människorna som är i rörelse. Jag ser folk med evenemangets pamfletter i sina händer. Alla på väg någonstans. Jag gillar verkligen händelsen men undviker den fortfarande. Kanske framför allt detta år. Han finns där någonstans i vimlet. Han finns där vid hennes sida. Kanske hittar de något som kommer att pryda en vägg i deras nya hem. En tavla som de förälskar sig i. En tavla som de gör till deras. En tavla som förkunnar deras kärlek och förälskelse. Hösten fortsätter. Trots att jag egentligen inte har råd bokar jag en resa till Berlin. Behovet av att komma bort är stort. Bort från gator och kontext. Ett par dagar av att bara få vara. Måhända en klyscha men icke desto mindre sant, icke desto mindre nödvändigt.