Student
Studenttiden är inte långt borta. Juni väntar bara en dryg månad bort. Jag slängs återigen tillbaka till det plötsliga sammanträffandet. Joggingturen för snart ett år sedan. Hur de plötsligt dök upp där på andra sidan gatan. En Volvo med ballonger och björkris. Sluter jag ögonen kan jag fortfarande se henne där i sin sommarklänning. Ojämförbar. Samtidigt framkallas även annat i mig. Känslan av fullständigt tillintetgörande när jag såg honom där vid hennes sida. Känslan av att vara totalt underlägsen i aspekt efter aspekt. Det där finns där också. Där i juni. Där i sommarens barndom. För ett par veckor sedan fick jag en inbjudan en studentfest. Sonen till en gemensam vän. Ursprungligen hennes vän men någon som jag fortfarande ungås med. Beslutet att tacka nej kommer relativt omedelbart. Jag är för svag. Anledningen är densamma som vid femtioårsfesten hon hade med några av sina vänner. Jag orkar inte med att springa på honom. Presentation och kallprat. Jag hade bara känt mig liten och som att jag inte hörde hemma i sammanhanget. Allt det där som framkallas av blott en tanke på honom. Allt det han är och som jag inte är. Självkritik och en gränslös önskan av att vara någon annan. Av någon anledning hade jag även skämts inför hennes vänner. Känt skam för hur jag betett mig och den jag var och är. Jag vill inte börja sommaren så. Vill inte att vilan som min semester i mångt och mycket ger mig ska färgas av den där underlägsenheten jag känner mot honom. Ett möte som genererat en oreda som hade tagit veckor för mig att komma över. Istället bokar jag en biljett till en konsert samma datum. Lika delar en efterkonstruerad anledning som en fristad för att hålla tankarna på annat. Ja, juni är i annalkande och med den kommer nya tankar. Nya kontexter som skapar nya bilder. Vykort från ett nytt år med en ny sommar.