Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Femtioårsdagen har svårt att släppa taget. Ja inte själva dagen som sådan utan bara faktumet. Konstaterandet. Femtio år gammal!? Bruset är påtagligt. Trots att det bara är en och en halv månad sedan jag satt på balkongen på Amorgos känns det som en evighet sedan. Nästan som ett annat liv. Ljudet av havet när det sakta sköljde in över stranden nedanför. Känslan av kvällssolens värme mot min nakna hud. Allt det där finns i minnesbanken. Så nära men ändå så långt ifrån. Jag minns hennes gratulation och för en stund blir allt lite bättre. Trots att det är en och en halv månad sedan levererar den fortfarande. Jag minns hur överraskad jag blev när den kom. Notisen i min telefon. Efter året som gått hade jag inga förväntningar, men så plötsligt. Jag minns värmen och glädjen som genererades i sin fullständigt unika form. Jag minns allt det där och plötsligt är det som att jag för en stund hittar orkanens öga. Lugnet lägrar sig. Trots att jag är fullständigt medveten om att tankarna fortfarande snurrar runt omkring mig så är det ändå som om jag hittar en punkt av stillhet. Ett lugn. En förmåga att tillåta det andra att bara få vara och samtidigt fokusera på minnena. En balkong med havet som fond. En sol som varsamt smeker min hud och den unika värme som en oväntad hälsning gav.