Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Semestern är historia. Som alltid blir jag lika förvånad över hastigheten den har. Som alltid är jag inte redo när vardagen knackar på. Det har gått en vecka sedan jag kom hem. Jag tänker på de där sista dagarna. Hur jag försökte registrera allt, memorera och lägga i minnesbanken. Ljud. Dofter. Hur den lilla muren som löpte runt min balkong kändes mot min hand. Solvarm. Egentligen börjar det hela omedelbart när flyget anländer till Kastrup. Det är nästan som att han väntar på mig där i ankomsthallen. Han som varit nästan totalt frånvarande i mitt medvetande. Jag tänker på nya sommarupplevelser de delat. Minnen. Får bilder av resor och festivaler. Ser dem där hand i hand. Kanske en förlovning. Återigen ser jag allt det där och det tar sin början där i ankomsthallen. Så när jag sitter där på mitt jobb en vecka senare i tillståndet av vardag och verklighet försöker jag plocka fram allt det jag samlade på mig de sista dagarna på resan. Ljudet av en envis cikada när jag sitter med sista glaset vin på balkongen. Känslan av den lätta kvällsbrisen mot min hud kontrasterat mot den stekheta solen på stranden några timmar tidigare. Allt det där försöker jag omfamna och ta till mig. Jag ger det tillträde med hopp om att det ska lindra och ge mig den kraft jag behöver nu när loopen börjar om. Nu när allt börjar om.