Om drygt två veckor

Om drygt två veckor bär det återigen av. Resan. Flykten från min kontext. Om drygt två veckor väntar öarna och havet. Cypresser, cikador och grekisk själ. Något annat än vintern, våren och sommaren som just börjat här hemma. Tankarna har varit omöjliga att räkna till antalet. Precis så som de brukar. Vissa saker förblir oförändrade. Dagligen cirkulerar de. Dagligen dyker hon upp i de där tankarna. Fortfarande med ofelbar glans. Semestertiden har varit ett återkommande tema. Bilderna som ackompanjerat de olika imaginära alternativen har vart tydliga. Kristallklara och med perfekt skärpa. Och som alltid kommer de i två olika former. Den ljusa och den mörka. Den som genererar den unika värmen och den som genererar något helt annat. Självtvivlet och förminskandet. När jag ser henne där framkallas alltid det vackra. Precis det som hon alltid genererat i mig. Det överjordiska. Det poetiska. När han sedan i en annan sekvens dyker upp vid hennes sida framkallas allt det där andra. Återigen står jag där otillräcklig och genomskinlig. Funderingar på hur de kommer spendera sommaren. Hur deras äventyr fortsätter i oförminskad styra. Hur de fortsätter att gå från klarhet till klarhet. Jag ser solnedgångar och fjärran länder. Kärleksfulla blickar, förälskelse och åtrå. Allt det han kompletterat hennes liv med. Fullständighet och perfektion. Men om drygt två veckor bär det av igen. Resan och flykten från min kontext.

Kommentera här: