Småfull och rätt lycklig!

Studentvecka! Jag undviker mina löprundor i parken. Vill inte utsätta mig för risken. Det är på veckan exakt ett år sedan  sammanträffandet. Exakt ett år sedan jag såg dem där vid den studentpyntade Volvon. Ett år. Jag minns hur hans närvaro där färgade hela sommaren. Hur bilden av honom var ständigt närvarande under de där sommarmånaderna och semestern. Jag orkar inte utsätta mig för risken att återuppleva en sådan sommar till så jag pausar löprunderna en vecka. Bilder har dock varit ständigt närvarande. Studentfesten. Jag ser hyrda partytält uppsatta på gräsmattan i deras nya hus. Ja har hört skratten och sett hur människor dansat långt in i den tidiga sommarnatten. Studentmössor och visselpipor. Jag har sett allt det dör och jag har hört talen. Jag har sett hur han klingat i glaset och hållit det där Talet. Jag ser hur gästerna ömsom skrattar och omsöm blir rörda in i själen. Jag hör kommentarerna efteråt. Hur hon verkligen till slut har hittat rätt. Hur fantastiska de är tillsammans. Jag ser och hör allt det där i studentveckan. Men jag ser och minns även annat. Andra sammanhang. En skolavslutning och jag mötte upp dem vid lekplatsen vid stadsbiblioteket. Hon och hennes döttrar. En annan tid även om det känns som igår. Jag hängde med dem hem. Lösgodis och kortspel. En fredagskväll som för alltid kommer att vara gnistrande klar i mitt minne. Vin och musik när hennes döttrar gott och lagt sig. Två olika minnen och två sidor av spektrumet. En skolavslutning och en student. Allt strålar samman där i tanken. Bilder och minnen. Känslor och saknad.