Kölvatten
Jag springer återigen förbi platsen där vi satt en kväll får många år sedan. Precis invid kanalen. Kvällssol och en annan värld. Det dyker alltid upp i mitt huvud när jag passerar just där. Jag slängs tillbaka. Transporteras mjukt och varsamt. Hon i kvällssol. Det våldsamt vackra. Det som fyllde mig på ett sätt som aldrig hänt tidigare. Precis så som bara tanken på henne fortfarande gör. En bit bort finns det diametralt motsatta. Det vankas studenttider och jag slängs återigen tillbaka till det där mötet. En annan joggingrunda. Ett möte som suddade ut mig helt. Som fick mig vilja gå upp i atomer, en fullständig upplösning med en önskan att aldrig återvända. Allt det där han framkallade. Den andra sidan av myntet. Två händelser i samma park och återupplevda under samma runda. Maj är på upploppet och sommaren vankas och med den kommer semestern. Det är första gången som jag fruktar sommaren mer än våren. Jag har redan sett dem otaliga gånger på semester. Jag har sett dem på resa och på grillkvällar i deras nya hem. Den första sommaren. Kyssar, skratt och smek i hemmet de gjort till deras. Allt det där brusar. Med varierande styrka gör det sina besök i mitt huvud. Jag söker tillflykt till den där filten och kvällssolen. Till vinet och ölen som vi tagit med och musiken som spelades från våra mobiltelefoner. Jag söker tillflykt dit alltmedan sommaren väntar på att få tillträde. Oskriven och ännu oupplevd. Sommaren och allt som kommer att följa i dess kölvatten.