November i A-moll.
November börjar i moll Det är höstlov. Och som alltid tänker jag att de rest iväg någonstans. Kanske snö, kanske sol. Jag vet inte men det spelar ingen roll. Hela veckan har jag sett dem. Scenariorna omöjliga att räkna. Hand i hand. Den totala förälskelsen. Jag har sett henne le det där överjordiska leendet när hon sett honom i ögonen och berättat att han är allt hon någonsin letat efter. Jag har sett dem nakna tätt ihop förenade i den fullständiga lusten. Den som är deras och omätbar i omfång. Jag har hört henne ropa hans namn dör i den yttersta extasen. Allt kulminerar där på fredagskvällen. Pister eller ett solvarm bord på ett café. Allt har varit deras i veckan som gått och allt sammanstrålar i en singularitet samtidigt som mörkret sänker sig utanför. Jag har haft planer på att ta tag i några tavelprojekt jag har men saknar helt kraften. Det är som om min kropp stängt av och viljan likaså. Så jag kommer inte från soffan. Jag stannar där. Stannar och väntar tills det att fredagen är över. Kanske är det annorlunda imorgon. Kanske.