Lucid dream
Det blir en natt med drömmar. De där speciella som gör något med mig. Denna gång unik även i den kontexten. Det är andra gången i mitt liv jag upplever en klardröm. Jag befinner mig i den fullständigt medveten om att det är en dröm. Jag agerar och finns. Känslan är märkbart verklig. Det är en märklig upplevelse, men fantastisk på alla sätt. Det är Malmöfestival och Kent spelar på en mindre scen. Jag är där med en kompis. Plötsligt ser jag henne framme vid scenen. Han är behagligt frånvarande. Jag står en stund och ser på henne. Tar in. Hon vänder sig om och ser mig. Hon ler. Effekten av leendet är precis som i verkligheten. Berusande. Fullständig. Jag går fram till henne och utan att säga ett ord tar hon min hand. Vi står så ett tag. Det är som att tiden plötsligt saknar betydelse. Som att syftet med den upphört. Jag lutar mig fram och kysser henne. Och i drömmen gör jag det medvetna beslutet att inte sluta. Jag vill stanna i sammanhanget så länge jag kan. Så länge drömmen tillåter. Så jag låter mina läppar vara där mot hennes. Utforskande och varsamt. När klockan sedan ringer kan jag fortfarande känna smaken av hennes läppar mot mina. Så jag ligger där och håller kvar upplevelsen. Jag trotsar morgonen och det halvvakna tillståndet. Jag missar till och med det tåg jag brukar ta bara för att hålla kvar känslan där i sängen. Jag registrerar och minns drömmen jag precis upplevt. Jag minns smaken av hennes läppar