En perfekt storm
Det är en perfekt storm av konserter. På fredagen spelar Thåström i Malmö och jag har blivit erbjuden biljetter på två olika håll, varav en gratis. Jag väver ihop en lögn om att jag är upptagen. Samtidigt spelar ett band på en mindre scen i närheten. Ett band som vi en gång såg tillsammans hon och jag. Jag minns en Malmöfestival för många år sedan. Men även den väljer jag att undvika. Trots att jag vet att de inte kan gå på båda samtidigt så finns konserterna där på kartan över eventuella sammanträffanden. Möjliga kontexter där jag skulle kunna springa på dem. Så jag undviker båda. Nästa dag hittar jag på nya uppdiktade ursäkter. Ännu en konsert. Jag sprider små vita lögner. Trots att jag avskyr att ljuga för vänner så kan jag inget annat. Kanske är det den annalkande våren men jag känner mig svagare än på länge. Så lögnerna är en nödvändighet. Det mentala måste få företräde. Jag måste navigera i hälsan så därav lögner, även om de är små och vita. I den perfekta storm av konserter som spelas upp för mig är det det enda förhållningssätt jag är kapabel till. I alla fall för denna gång, just där då våren visar sig för första gången.