0 Läs mer >>

Det är en emotionell dag. Två arbetskollegor som jag i tolv år jobbat väldigt nära med går i pension. Det är en dag jag har väldigt nära till mina känslor. Avsked och adjö. Jag har svårt för det där, har alltid haft. Så det är en dåligt vald dag av slumpen att jag får se henne där på perrongen. Se henne vänta på det tåg som jag själv sitter på. Det är inte första gången som jag tycker mig se henne och som vanligt vet jag inte om det verkligen är henne jag ser där hastigt skymta förbi. Ett ögonblick. En tusendels sekund när jag sitter dagdrömmande i ett hav av musik. Men på något sätt är det tillräckligt Just denna dagen är det tillräckligt. Jag känner mig svag och mottaglig. Liten och småtrasig. Tankarna börjar naturligtvis vandra. Jag tänker på stationerna som väntar. Jag tänker på Lund och Helsingborg. Jag tänker på vad som eventuellt väntar där för henne? Vem och i vilket sammanhang? Kyssar, smek och kärlek. Jag vet inte varför jag hamnar där trots att det kan röra sig om vad som helst. Tankar, sus och bilder. Jag tänker på det hela vägen hem. Tänker på slumpen och hur illa valt dess sammanträffanden kan vara. Timing som när den är som sämst. Samtidigt är det samma mekanism som jag har att tacka för så mycket. Den egenskap jag avskyr mest är jag ju också i stunder oerhört tacksam för. Så på kvällen försöker jag finna något i de där tankarna och bilderna. Något som håller dem på avstånd och fokuserar på det vackra i att känna. Jag plockar om gitarren och släcker alla lampor utom en, och jag börjar skriva.

 

Lev och älska!

Daniel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Slumpens sammanträffa...

0 Läs mer >>

Hon sköljer över mig

En ljum våg av välmående

En tanke, en doft

Det dansar med mig på morgonen

Det för i gryningen

Leker med mina tankar

Drömmande

Påminnelsen om allt det där

Det där som spelar någon roll

En varsam beröring av sinnet

Som alltid står jag svarslös

Betagen av skeendet

Stum av det monumentala

Förförd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stum

0 Läs mer >>

Hon finns ofta i mina tankar på ett eller annat sätt men ibland känns bilderna speciellt påtagliga. Ibland är de så klara att jag nästan kan känna dem längs min hud, nästan kan förnimma konturerna med mina händer. Just denna morgon är det så. Jag sitter på tåget till jobb. Med slutna ögon avverkar jag resan genom januarimorgonen, men där bakom finns något annat. Där kan jag känna den lätta vinden som får henne att sakta föra undan hår som fallit framför hennes ögon. Dofterna i den kylslagna kvällen just där vid vattnet.  Det blir mer än en tanke och en bild. Det är en annan substans. Ett eget skeende. Jag suger åt mig av det. Jag behöver det. De senaste dagarna har funderingarna kring det nya året sakta smugit sig på mig. Allt det jag har försökt distansera mig från. Jag har känt mig svag och inte lyckat hålla dem där på andra sidan tröskeln. Frågorna. Med några få undantag är det samma som föregående år. Jag känner igen dem. Känner hur de bär iväg med mig. Känner igen den tilltagande virveln som leder från det ena till det andra. Så förnimmelsen av henne är välkommen i den tidiga morgonen. Med öppna armar tar jag emot den. Lugnet som följer lägrar mig med den värme som alltid får mig att vibrera inombords. En frukost för sinnet.

 

Lev och älska!

Daniel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vibration

0 Läs mer >>

Play song

Breath of silence

(Svahn)

 

In a dream I kissed you dearly

gentle lips upon your lips

I could swear you where here briefly

I stroked your skin, the sweetest bliss

 

A glimpse of hope, a breath of silence

behind shut eyes I saw it all

I saw the flame that burned inside you

A light that lit my sacred halls

 

I could swear that I met you there

in a place where I ceased to be

the one who lost the war, the one who lost it all

I saw you and how you wanted me

 

I danced around drunk from your being

I sipped the cup then drank it all

Nurtured love and lived by feelings

A cup of life just made me fall

 

In a dream I kissed you dearly

I spoke the words which made you laugh

You kissed me back and touched me sweetly

You, as my better half

 

I could swear that I met you there

in a place where I ceased to be

the one who lost the war, the one who lost it all

I saw you and how you wanted me

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Breath of Silence (So...

0 Läs mer >>

Jag försöker hålla tankarna om 2017 borta, alla funderingar och frågor kring det nya året, bilden över hur året kommer att te sig. Mitt siande. Jag vet ju hur lätt jag faller in i det där, att skissa upp farhågor och händelser som alla har tar sin utgångspunkt i mina tankar. Jag försöker dock hålla det borta även om jag kan känna det där i bakgrunden, känna hur det rör sig där i det undermedvetna. En krusning i medvetandets försök att ignorera och bara låta det vara, försöken att bara befinna mig i nuet. Med sina avlägsna rörelser låter det mig inte helt glömma att det finns där ändå. Någonstans men med odefinierbart avstånd. Lätt susandes. Förra årets tankar kring vad det nya året skulle bjuda på. Huruvida de skulle flytta ihop, kanske förlova sig. Tankar de vägar deras kärlek skulle bära dem på. Alla de där frågorna finns där fortfarande, oförändrade och skrivna med exakt samma bokstäver, där i de avlägsna krusningarna, men ännu så länge lyckas jag hålla dem stången. Att inte ge dem tillträde är min devis. Så när snön sakta faller utanför fönstret finns jag bara där. Där i köket med Tom Waits på stereon, betraktandes flingornas seglats ner mot min innergård. Just där i lindan av 2017.

 

Lev och älska!

Daniel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Där i lindan

0 Läs mer >>

Sista dagen på 2016. Det är med viss lättnad jag ser att jul- och nyårshelgen går mot sitt absoluta slut, som alltid. I år ska jag försöka att inte reflektera alldeles för mycket. Det slår mig dock hur mycket tid vi (ja kanske är det bara jag) lägger ner på att försöka analysera och dra slutsatser kring saker och ting vi inte vet någonting om, som inte inte KAN veta någonting om. Jag tänker på den tid det tar. Bortkastad. Tiden är värdefull. Jag har hittat verktyg som gör att jag inte gör det på samma sätt som förut, men ändå. Det finns å andra sidan en annan aspekt i just det. Att det ändå genererar en substans som jag har funnit en nytta av. Föda till skrivandet. På ett sätt göder det just den processen även om det är ett vågspel det där. Vikten av att hålla sig på rätt sida linjen. Sedan tänker jag även på det vackra som föda. Ännu starkare. Ännu mäktigare. Den där första gången på ett tag som jag träffade henne igen, sent i våras. Hon satt och väntade på en bänk i en park alldeles i närheten där jag bor. Ett möte jag i början av året jag inte trodde på. Jag kan fortfarande känna hur hjärtat nästan slog sig genom mina revben och min bröstkorg. Kraftfullt. En nervositet när den är som mest förförisk. Ett par veckor senare i ljuset av en nedåtgående sol. Inte samma nervositet men minst lika betagande. Ljuset i perfekt harmoni med hennes ansikte. Egentligen obeskrivligt. En syn och en kväll som i ensam majestät gjorde att jag mötte sommaren ganska stark. Som färgsatte de ljusa månaderna. Snabbspolning till ett halvår senare. Tidig december. Ett kort men värdefull kväll efter en konsert. Egentligen en passande kontext när jag betänker hur jag förut ibland skrev till henne just för att försöka beskriva känslan där i den levande musiken. Nervositet åter där framkallad av de sex månaderna. Trots en känsla av att jag är fullständigt handikappad i talet så är natten vacker. Våra tre möten i år. Alla nogsamt registrerade. Vårdade till gränsen av min förmåga. Där trygg i känslan försöker jag tänka bort allt det andra. Det tråkiga och tärande. Avundsjukan mot eventuella pojkvänner som jag i stunder övermannats av. Den jag sökt i bilder och kommentarer. Självkritiken och självkänslan. Det rådande mörkret i samhället och i världen, det som dagligen möter våra ögon när vi öppnar dagstidningen. Jag väljer att stänga dörren för 2016 i sällskap med det andra dock. Det ljusa och vackra. Det förförande. Det som alstrar välmående och kreativitet. Om än så bara för ikväll så vill jag att det endast är det som fyller min kropp. Om än så bara för en natt. 

 

Lev och Älska!

Daniel

 

 

 

 

 

 

 

Sista dagen