0 Läs mer >>

Tillbaka i Berlin. Tänker på min tidigare resa. En grå november. Resan som inte blev som jag tänkt. En resa från något som blev något helt annat. Bekräftelsen. Kanske söker jag upprättelse för staden. Såhär mitt mellan två jobb. Jag gillar den ju trots allt. Berlin. Spontan korrektion. Jag vet inte. När jag tar in den första ölen så tänker jag på den där kvällen, tänker på natten som blev något helt annat. Jag Berlin, hon Stockholm och han bekräftad. En galen kombination i en natt jag aldrig kommer att glömma. Sömnlös. Att just det faktumet gav ton till hela resan. Att det målade den kommande jul- och nyårshelgen i allt det som den senare skulle bli. Svår. Ett sms från en jazzklubb ett stenkast bort. Varför åkte jag egentligen hit igen? Varför? Jag finner inga egentliga svar förutom ett fördelaktigt pris. En billig resa i tillfälligheternas tecken. En flykt i marker så färgade av det som jag egentligen inte vill återuppleva. Men trots allt finner jag ro. Berlin är förlåtande i det avseende. Allt är accepterat. Allt är tillåtet. Det blödande hjärtat omfamnas trots allt. Den hittar ett hem. Den som inte räcker till är ändå någon här. Och just där finner jag svaret. Just här är jag tillräcklig. Just här är jag. Därför.

 

 

 

Lev och älska!

Daniel

Därför

0 Läs mer >>

Känslan av att jag återigen förstört något som jag håller så nära mitt hjärta är ännu en gång påtaglig. Att jag bara genom att vara jag raserar saker som betyder något. The mess I make. Jag blir så oerhört arg på mig själv. En man som i stunder automatiskt reagerar rakt efter känsla. Reflexmässigt. Som inte lämnar tid för eftertanke. Tolken. Det är med en monumental besvikelse jag ser på mig själv i spegeln och tänker på efterskalv av beteende. Mitt. Stunden blandas med tankar på en stundande vår och sommar. Funderingar på vilken väg den kommer att gå. Denna spirande årstid. Vad som väntar där bakom nästa krön, bland snåriga stigar och otrampad mark. En kartlös förvirring. Jag tänker också på tid som gått. Möten krönta i energi. Skratt och glädje. Ord som genererar värme. Poesi i sin renaste form. Allt samlas där i en punkt, i en singularitet. Som om all världens tankar kring mörkt och ljust är koncentrerade på en så liten yta. Ett plan. Inga och alla dimensioner samtidigt. Alla tings början och alla tings slut. Allt just där i spegeln.

 

 

 

 

 

 

 

Tolken

0 Läs mer >>

När jag vaknar har jag precis sett dem. Sett dem där i drömmen. Hur de möter våren tillsammans i hennes stuga. Jag har sett dem vandra på stilla vägar i skogen. Hand i hand. Sett åtrån i hennes ögon när hon tittar på honom samtidigt som vinden tar tag i trädtopparna ovanför. Bilderna är fortfarande tydliga när jag vaknar i den tidiga söndagsmorgonen. Ja på gränsen till verkliga. Uttrycksfulla och målande. Jag har sett hur de på kvällen lagat mat tillsammans till ljudet av en sprakande brasa i en öppen spis, förälskelse och älskog. Och hur de till sist somnar tätt intill varandra med en stilla natt utanför. Nattens skådespel färgar morgonen, författar den i en dov ton. Tidiga timmar i gråskala. Jag ligger kvar i sängen ett tag och försöker skölja bort de kvarvarande resterna av drömmen jag haft. Försöker nöta bort den och fly någonstans men inser snart att det inte finns någonstans att gömma sig. Blickarna de gett varandra där i natten svävar fortfarande där i tanken. Ekot fortfarande högljutt. Så jag stiger upp sätter på en kanna kaffe. Men i drömmen ligger de fortfarande där. tätt intill varandra. Sovandes i en söndagsmorgon i tidiga Mars.

Sovandes

0 Läs mer >>

Solen står lågt och faller in bakom mig. Fortfarande för tidigt på året för att den ska värma men jag är glad för ljuset. Tändstickslågan fladdrar till i den knappa vinden när jag ska till och tända minnesljuset. Det är fredag och exakt ett år sedan min farmor gick bort. Ett år. Jag placerar varsamt ljuset under en av kuporna i minneslunden på gamla kyrkogården i Malmö och sätter mig sedan ner på en av bänkarna och reflekterar. Tänker på den där dagen för ett år sedan. Hur jag redan när jag såg min farbrors mobilnummer i displayen visste. Hur jag redan där insåg att hon inte längre fanns förutom i minnen och i det som varit. Sorgen som var så tydlig i min farbrors spruckna röst. Ett år! Några veckor tidigare hade jag varit och firat hennes födelsedag och någon månad innan det firat julen med henne. Den som skulle visa sig bli den sista. Jag tänker på året som gått. Min återkommande paus i Grekland, min far, tre begravningar, resan till Berlin för att hitta syre men som blev något annat, tankar på henne och hennes nye pojkvän och självkritiken som följt i dess kölvatten, flykten från julen i ett pyntat Prag, allt det där strömmar genom mig. Bilder från ett år olikt alla andra. Ett år målat i svart. Ett år så oerhört svårhanterat. Men jag tänker också på min farmor och den tacksamhet jag känner för allt hon gjorde. För allt som hon betydde. En tår rullar sakta ned för min kind när jag känner värmen som just det framkallar. Även om det är ett tag till våren anländer så finner jag mig där i ljuset av den nedåtgående solen, i ljuset av tacksamhet och värme. Och just där bleknar det svarta.

Ett år