Jag försöker att inte sia om året. Inte fundera på de eventualiteter som 2021 kommer att bjuda på. Ett förhållningssätt jag försöker att anamma, vara mindful och allt det där. Men med de senaste åren i backspegeln är det ingen ny föresats. Jag har tidigare försökt men utan framgång. Stannat upp men sedan glidit iväg i tanken igen. Så svårt att lägga band på. Tygla. Försöken att inte måla upp året framför mig med allt vad det inneburit har misslyckats. Men som alltid bjuds det på nya försök och så även i år. Så jag andas in årets första veckor. Januari. 2021. Stannar upp och fokuserar. Tar sats i tillståndet. Jag letar företeelser med positiva konnotationer. Jag börjar boka sommarens resa. Letar hotell, botaniserar bland båttidtabeller och drömmer mig bort. Framtidstankar i ljus tillåter jag mig. Så jag finner några och vilar i dem i ett januari där morgonljuset så småningom ska återvända. Jag tänker på varma dagar, hennes skratt precis när solen håller på att gå ner, eller det där leendet när bandet slår an det första ackordet. Jag tänker på allt det där och gör ett nytt försök. Ett nytt år orört och stilla. Stilla, ännu så länge.