0 Läs mer >>
Jag ser mig själv i spegeln
Med knapp ork
Mötet med mina ögon
Ingen önskan
Trötta
Tankar i tilltagande hastighet
Reser runt i virvlar
Bilder
En ström av kallt vatten på mina händer
Sedan anländer värmen
Så småningom
”Vänta tills våren”, sjunger Håkan
Vänta på vad? frågar jag 
Det förblir obesvarat
Röstlöst
Jag fyller själv i
Nyheter och sömnlösa nätter
Jag skriver raderna
En vår adresserad till någon annan
Någon annanstans
Som inte är här
Ett flöde
Ett fotografi från resor
En lägenhetsannons
Delad
Januarimorgonen utanför
Men jag har redan lämnat
Förpassat mig till våren
I tanken
Ljus men ändå inte
Varm men samtidigt iskall
Jag fastnar i begreppet
Nystart
Ord som avtar i antal
Hennes
Ord som fungerat som balsam
Som en en helande smekning
Nu sparsamma
Sporadiska
Fåtaliga
Allt i avtagande
Närvaro i frånvaron
Jag låter det varma vattnet rinna
Över mina händer
Flodlik och strömmande
Som om jag vill sköljas bort
Jag håller dem stilla
Stilla för att värmas upp
Stilla för att sköljas bort
 
 
 
 
 
 
 

 

Stilla

0 Läs mer >>
Play song!

The mess I make
(Svahn)
 
If I should say anything
anything today
It would be that you are everything
everything I say
One perfect note that hits every single string
In this perfect storm
That is your song
Your sacred song
 
The way the light hit your eyes
in that  fading sun
A sudden breeze filled with distant cries
`Cause you are the one
 
But when you see me coming around
I´ll be the one who will let us both down
I´ll be the baggage from the story
never ment to be
But I can´t stop, I can´t stop being me
 
I dream about that single kiss
the one that never was
One night held in the sweetest bliss
A dream of poems and awes
And I´ll carry that forever
I carry this and cry
But then you smile
Yeah then you smile
 
So as the year is ending
you kiss him in the night 
another year is pending
dressed in pain and delight
 
So when you see me coming around
I´ll be the one who will let us both down
I´ll be the baggage from the story
never ment to be
But I can´t stop, I can´t stop being me
 
So when you see me coming around
I´ll be the one who will let us both down
I´ll be the baggage from the story
never ment to be
But I can´t stop, I can´t stop being me
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

The mess I make (live...

0 Läs mer >>

När jag kommer hem på fredagskvällen och stänger dörren bakom mig är det för att söka en paus och lite vila. En stund av syre efter årets första arbetsvecka. En vecka fylld av frågor på alla plan. En första vecka av så många under det nya året. Veckor oskrivna men som kommer fyllas av en strid ström nyheter och händelser så småningom. Jag försöker finna nuet men springer bort mig i det som komma skall. Hon och han. Pausen är nödvändig men jag inser snart att den inte kommer bli som jag tänkt mig. Jag ser hur hon lagt upp nya bilder i ett socialt flöde och reaktionen manifesterar sig på två sätt. Först blir jag varm i hjärtat, en värme som direkt sprider sig genom varenda cell i min kropp. Lika fullkomlig som berusande. Den där sagolika känsla som hon alltid genererar i mig, lika stark som någonsin tidigare. Den reaktion som alltid framkallas när jag ser henne, även om det bara är i ett fotografi. Sedan kommer insikten och jag stänger ner sidan. Den där närvaron jag har så svårt för. Hans. Jag saknar kraften för att se eventuella kärleksfulla kommentarer dem emellan. Likes. Orkar inte med känslan av hur han får mig att betrakta mig själv. Hur jag suddas ut i hans icke fysiska närvaro. Hennes plötsliga sociala närvaro slår mig igen. En aktivitet som förvånar. Olikt. Jag tänker nystart. Jag tänker på att detta är hennes år. Året då kärleken blommar ut. En kärlek som jag unnar henne mer än någon annan. Kanske är det värmen i hennes bröst som ligger bakom en vilja att förmedla och sprida just den känslan. Glädje åtrå och förälskelse som framkallar förändring. Jag drar paralleller till sommaren för snart 6 år sedan och tänker på hur det var då. Ett deja vu i likheter. Beslutet som togs på en strand på Koufonissi. Turkosblått hav och vit sand. Det grekiska ljuset. Nyheten om hennes sommaräventyr när jag kom hem. Kollision. Plötsligt känner jag mig lastgammal igen. Avundsjuk på de yngre och vackra. 

Sedan Berlin har jag tänkt mycket på vad året kommer att bjuda på. Trots att jag inte velat har jag målat upp olika scenarier. Med de två som konstanterna i varje skådespel. Jag har kämpat emot och försökt ignorera det som spelats upp inom mig men har alltid fått ge efter till slut. Hösten och vintern har gjort mig svag och mottaglig. Nuet har varit sekundärt och har fått ge plats åt det som varit och det som komma skall. Utanför fönstret viner vinden och på något sätt ger det en passande kontext. Stormen i allt som råder. Kaos i det som är jag. Både vackert och svårt. Det ljusa och det mörka. Livet helt enkelt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Livet

0 Läs mer >>

Då sitter jag åter på jobb efter två veckors ledighet. Två veckor som var menade som återhämtning men som blev något annat. En julhelg fylld med saknad och tankar om död efter året som gått. En julhelg i flykt. Mellandagar och nyår i sin tur fyllda med tankar kring henne och honom. Kring dem som en enhet. En strid ström av bilder. Jag har sett dem kyssas och vakna tätt intill varandra. Jag har sett deras förälskelse manifesteras i olika situationer. Åtrå och pur kärlek. Vacker men det har trots det gjort ont. Jag har sett dem flytta ihop, sett deras semester, han tillsammans med henne och hennes tjejer. Jag har sett dem spendera vardagen tillsammans. Allt det där har varit beståndsdelarna av min ledighet. Beståndsdelar som gjort att jag hållit mig inomhus. Natten till den första arbetsdagen för året har jag knappt sovit någonting. Framförallt på grund av ångesten för att återvända till jobb men det andra har funnits där också. Det andra har också varit närvarande där i natten. En virvel av den ledighet som varit och det år som ska komma.

Det som väntar