0 Läs mer >>

På morgonen ser jag att hon har skickat ett meddelande. Som alltid är det som om någon sprutar en välgörande drog rakt in i mina vener. Outspädd och äkta. En frukost för själen sådär precis när morgonen vaknat. En bra start. Årets första två månader har varit lite upp och ner. I stunder har jag känt mig jagad av tankar, frågor och bilder som jag känner igen, som jag är bekant med sedan tidigare. En regntung mantel. Men där på morgonen den sista vinterdagen i kalendern är det ändå som om jag går över tröskeln till vår med varma och behagliga steg. Som att det tilltagande ljuset omfamnar mig. Vaket. Alert. Den där skepsisen mot vissa delar av våren finns väl där fortfarande någonstans i bakgrunden men är inte lika påtaglig. Den känns inte lika orolig i sin natur.  Inte där på morgonen. Inte just där när värmen finner sin väg genom min kropp, när den strömmar genom omloppets alla banor och bjuder in mig till tisdagen. Vaken och alert.

 

Lev och älska!

Daniel

Vaken och alert

0 Läs mer >>

Alla hjärtans dag. Fortfarande fylld av fredagen försöker jag inte låta ”högtiden” beröra mig lika mycket i år. Trots dess nästan parodiskt kommersiella natur så har den ändå dragit ner mig de senaste åren, fått mig att känna mig blek och livlös. Genomskinlig. I två veckor har media matat på med uppsvällda hjärtan och allehanda påminnelser om att den 14:e februari är i antågande, och idag exploderar olika sociala medier med det ena inlägget efter det andra. Men trots det försöker jag inte låta den ta mig lika bordust till fånga i år. Inte låta den lägra mig och bjuda upp till den dåliga självkänsla som följer i dess fotspår. Fredagskvällen ligger kvar där med sin vackra, fruktbara substans. Jag söker stadga i dess ljus. Den där energin som hon har en nästan övernaturlig förmåga att fylla mig med. Den jag lagrat och som gör sig gällande, den som strömmar genomi mig. En förgylld närvaro. En förmågan hon är helt ovetande om att hon har. Ja, jag söker stadga i det och försöker hålla allt det andra på avstånd. Tankarna på det som framkallades där på tåget för ett par veckor sedan, dess bilder försöker jag bara låta vara där. Utan fokus i mitt medvetande. Suddiga och avlägsna.

Lev och älska!
Daniel

Stadga

0 Läs mer >>

Hon sitter där framför mig och vi pratar om fotografer. Samtidigt kan jag inte komma på en enda som fångat det där, det där som sitter framför mig. Jag ser på henne och inser att om jag bara hade haft min egen kamera här så hade det blivit något extraordinärt, En monumentalt stor bländare och hennes ögon. Något inte ens Henri Cartier-Bresson hade kunnat matcha. Det där vackra som betraktaren fångar i det betraktade. Det själsliga i stunden. Just där finns inget mer betagande, finns inget som kan beröra mig mer. För en gångs skull lyckas jag dock hålla mig förhållandevis lugn. Andas i takt med det som jag bör. Jag lägger band på själen, men så galet vackert. När vi till sist bryter upp är jag tacksam för stunden. Trots att det är tidigt och att jag önskat att vi låtit kvällen dansa ut och gift sig med den sena natten så inser jag att så inte blir fallet. Min lott är inte den. Vår korta sång är inte den. Medvetet tänker jag bort det som eventuellt väntar hennne där hemma och jag omfamnar istället tacksamt timmarna vi får. Dansar där i det måttfulla men trots det, det oerhört stora. Det som berör.

 

Lev och älska!

Daniel

Energin i det måttful...

0 Läs mer >>
 
 
 
"Black Note" - Selma & Gustaf
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Black Note