Mina tankar vandrar till henne. Som så ofta. Sömlösa floder av allt det där vackra. Det som är höljt över det som är möjligt att definiera. Det som målar sinnet med penseldrag ojämförbara. Just där vandrar mina tankar. Varsamt men samtidigt skoningslöst. Totalt. Jag målar bilder. Tänker på hur hon har det. Vardagen i ett nytt hem. Helgen som på något sätt firas i ett glas vin i ett sammanhang. En skål. Skratt som sakta och med känsla färgar en höstkväll i oktober. Vänner och kärlek. Hennes skratt. Jag hittar det ofta i minnet. Läser noterna där de står tydliga. Varenda strof i ypperlig kontrast. Så mina tankar vandrar där. Vandrar på marker jag finner så förtrollande. Trots distans och frånvaro hittar jag det alltid. Trots att tiden är en annan är det omöjligt att förneka. Det finns där ojämförbart när natten kommer tidigt. Det finns där när ljuset äntrar. Ständigt och konsekvent. Mina tankar vandrar. En kväll som alla andra, men ändå inte.
Lev och älska!