Ett gammalt år läggs till handlingarna och ett nytt är i antågande. Snart är långhelgen som jag har så svårt för över och som avslut kommer alltid tankarna om det som varit. Månader och dagar som gått och för alltid lämnade bakom oss. Ett år lika konstigt som det förra. Kanske är det en ny normalitet. Jag är tacksam för att jag trots allt kommit i väg och fått de där pauserna. Resorna som gör att jag kan andas. Distansen till vardagen och den verklighet som sitter så förankrad i min kontext. Grekland, Berlin och Prag, jag kan inte annat än buga för mottagandet. Ni finns där alltid. Plötsligt kommer jag tänka på tidig vår. Det är helg och jag har ett ärende ute på stan. Som från ingenstans dyker det upp ett meddelande från henne i telefonen. Som alltid genereras leendet per automatik och värmen som sprids är lika påtaglig. Överraskningen är stor då det är första gången på länge som hon skriver utan att det är ett svar. Vi pratar om chili och när och hur plantering ska ske. Vid första anblick ingenting speciellt men det gör mig glad. Det genererar den där vackra värmen. Den unika. Sedan verkar någonting hända på och allt återvänder till det som varit de senaste åren. Som att allt studsar tillbaka till det som varit tidigare. Men just den där stunden. Den där notisen sticker ut. Jag ler i detta nu när jag tänker på det. Något som kan verka så obetydligt men som gör så mycket med en. Det finns något vackert i det där. Det lilla som blir så mycket mer, så mycket vackrare.
Annars är faktumet att det är över tre år sedan vi sågs så påtagligt i mig. Den sista kvällen är fortfarande kristallklar och dansar på hornhinnan. När jag tänker på det rids jag som alltid av ångest över hur jag varit. Allt det där som är oåterkalleligt. Agerande och ord. Beteende och mitt Jag. Och i kölvattnet knackar alltid mina komplex på dörren, envetet bankandes tills det att jag öppnar och släpper in dem. Jul- och nyårshelgen gör allt ännu tydligare. Ännu klarare. De dyker återigen upp där för mitt inre. Jag ser dem tillsammans i olika sammanhang, hon och han. Bilder i mitt medvetande som letar sig in i drömmar. Snart är dagarna dock över och med det avtar bruset. Ett nytt år tar vid där ett annat slutar.