Vecka 8. Sportlovsvecka. Själv hanterar jag den som vilken annan vecka som helst och nu är den slut. Men trots allt, vecka 8. Fotografier från skidresor ha manifesterats på sociala forum. En strid ström. Sol och vitt. Berg och leenden. Utan att veta om hon har rest iväg har jag inga svårigheter att framkalla henne där. Hur hon kisar i förmiddagssolen och ler. En lätt rodnad om kinderna. Ja, det där leendet. Jag tänker på vad det gjort med mig. Vad det gör med mig blott i en tanke. Heligt och unikt.
Utanför fönstret verkar världen bli alltmer galen. Maktgalna män och sociopati En Masse. Idioti i dess mest tydliga form. Odiskutabel och monumental. Jag orkar knappt titta på nyheterna längre och viljan att bara stänga dörren och inte bege sig ut förrän galenskapen är över är påtaglig. Stänga in och härda ut. Så jag tänker på henne där i ljuset som speglar sig i snön. jag tänker på det där leendet. Hennes. Som alltid bär det iväg med med. Tar mig någon annanstans. Det lindar in medvetandet i något så mycket vackrare. Renare. Så jag landar där en stund. Låter skönheten omsluta mig och tänker bort allt det andra. Jag landar och finner lugn där i det vackra. Det vackra i ett leende.