0 Läs mer >>
The reason I am
 
The reason I am
(D. Svahn)
 

One smile and a look from your eyes

is enough to ignite

my soul and the songs of the night

watch them burn as I cry

 

Skin to skin behind shut blinds

in a dream, you and I 

hand in hand, a mistake we could find

so sweet and all worth while

 

If I only could be here with you

 in a world you´d call me baby

the things we would see, the things we would do

As my heart fits perfect in your hand 

your smile burns every ”maybe”

or putting it simply, you´re the reason I am

you´re the reason I am

 

Never wanted anyone like this

Anything I would do

For a chance of that one single kiss

The one I´ll never have with you

 

If I only could be here with you

in a world you´d call me baby

the things we would see, the things we would do

As my heart fits perfect in your hand 

your smile burns every ”maybe”

or putting it simply, you´re the reason I am

you´re the reason I am

and there´s a reason for that

 

But if this is love then I don´t want it

Take it away, if you please 

If this is love then I don´t need it

Take it away, if you please

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

The reason I am (new ...

0 Läs mer >>

Redan tidigt i år fick jag känslan att 2015 skulle bli året då hon hittar hem. Att hon är redo för nästa steg. Nystart. Året då hon finner sin väg och hittar honom. Han som tänder den där våldsamt vackra elden i henne. Som får henne att se alla de där färgerna och som för henne bort i en berusande känslodans. Allt det där hon framkallar i mig. Jag vet att det kommer att hända förr eller senare och på den senaste tiden har den där känslan blivit alltmer påtaglig. Jag unnar henne sannerligen allt det jag själv bär inom mig. Det finns ingen jag unnar det mer. Men redan nu får han mig att känna mig liten och genomskinlig. Utan substans. Det erkänner jag. Som om han spelar i högstadivisionen och jag i korpligan. En släpande mittback med ett gult kort redan tidigt i matchen. Hur de tillsammans blir något långt större än jag någonsin hade varit kapabel till. Dagen kommer då jag måste möta allt det där och risken finns att den kommer snart. Men möta det måste jag. Alternativet att plötsligt inte ha henne som en del av mitt liv känns mycket tyngre att bära. Så på olika sätt arbetar jag med mig själv för att ge mig verktyg. Jag har tagit tag i allt det. Jag har lagt upp en väg. Att vara så redo som möjligt när det inträffar. Ja, redo blir man nog aldrig men så lite oredo som möjligt i alla fall. Att hon är det mest vackra jag någonsin stött på gör det till en utmaning. Att hon är den enda som slagit an alla strängar i mig gör att det kommer att sätta mig på prov. Men allt det där är bara för mig att hantera. Acceptansen för att livet lever sig själv och att vi ibland bara är dess pjäser kan vara tung men ack så nödvändig.

 

Lev och älska!

Daniel

Gult kort

0 Läs mer >>

En doft beständig

Ekot av hennes skratt

lagrat i mitt inre

förgyllt till dess yttersta

bestrött av livet självt

Som om naturen 

avslöjat alla sina hemligheter

berättat dem enkom för mig

Förvaltaren

Betrodd med nyckeln

till alla känslor

bär jag vetskapen

Klädd i kunskapen

om hur vackert det är

Förälskelsens mantel

skräddarsydd på mina axlar

Tyngdlös omfamnar den mig

Så jag sluter mina ögon

och vilar trygg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En doft beständig

0 Läs mer >>

Det behöver inte vara stort. Huset. Det är ju bara jag. Ett sovrum, ett vardagsrum med en öppen spis, ett rejält kök och ett extra rum med stora fönster. Jag tänker mig från golv till tak. Utsikt. Ett rum ämnat för kreation och rekreation. En studio, atelje och skrivarlya. Allt mellan samma väggar och med ett hav inom synhåll. Precis som jag ibland finner ro i det att kärleken bär iväg mig bland tankar och drömmar kan också tanken om det där lilla huset göra det. Österlen. Lite mark för en kryddträdgård. Ett äppleträd, vin- och krusbärsbuskar. Rabarber. Forsythian som varje vår gifter sig med en nyvaken sol. En orgie i guld och gult. Jag kommer troligtvis aldrig ha råd men drömmen är gratis. Det är en erfarenhet jag är rik på. Ja jösses vad mina drömmar gjort mig förmögen. Missförstå mig nu inte. Jag gillar att bo där jag bor. Mitt i Malmö. Puls. Tilltalas av den kittel som staden är. Det faktum att man på nästan ett ögonblick kan befinna sig i Köpenhamn är i sig fantastisk. Men jag är inte enkom en stadsmänniska, jag är både och. Jag finner näring både i staden och på landet. Jag söker hela paletten. Allt och inget är ett hem. Funderingar på just ordet ”hem” drabbar mig för övrigt ganska ofta. För mig är det inte en plats utan snarare en sinnesstämning. Ett tillstånd. Ro och trygghet. Det finns inte fixerat på en karta. Ingen knappnål som utmärker dess plats. I stunder har jag känt mig mer hemma på en balkong i en enslig bergsby i Grekland eller på en sommarfilt vid kanalen med det skönaste av sällskap, än på stället där jag de facto bor. A state of mind. En själslig sammanstrålning. Både staden och landet. Någon sa en gång att ens hem är där man är älskad. Jag minns inte vem det var men jag gillar definitionen och förstår den till fullo. En vacker förklaring. Ghandi kanske. Så jag finner ro i tanken, även det på ett sätt ett hem. Finner ro i den mentala bilden av det där huset och allt det som mitt hjärta bär iväg mig på. Finner ro i bilden av ett hem.

 

Lev och älska!

Daniel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hem

0 Läs mer >>

Det karakteristiska ljudet när korken lämnar flaskan studsar i lägenheten. Påpassligt finner det sig i mellanrummet mellan två låtar. En paus. Jag häller upp ett glas av vinet, sätter mig i soffan och scrollar igenom en stor del av vår historik. Våra meddelanden. Ord skrivna till varandra. I stunder lite pinsam läsning, det erkänner jag. Men i stunder finner jag också lite charm bland alla bokstäver. Det är tydligt att det är den kännande människan som skriver till den som framkallar känslor. Tydligt på många sätt. Mer känsla än förnuft och eftertanke. 90 procent av samtalen har initierats sv mig. En procentuell höftning men troligtvis inte så långt från sanningen. Det talar sitt klara språk. På senare tid har jag försökt lägga band på mig själv. Inte skriva så fort andan faller på. Hålla mig mer neutral i mitt språk. Nedtonad och vanlig. Lägga band på det valborgsbål jag bär på och inte låta dess lågor destruktivt antända det som angränsar. Det som är viktigare än allt annat. Kontroll. Vis av historien springer jag runt med en vattenhink och släcker gnistor. Men det är viktigt. Jag vill inte förgöra det som betyder något. Det som är beständigt. För alltid. Vill inte förstöra det genom att oaktsamt bara vara jag. En viktig lärdom. Det tar sin tid att gå igenom det som skrivits och i stunder skrattar jag till. Pinsamt, charmigt, allvarligt och lekfullt. Allt det där finns där. Alla nyanser är närvarande. Paletten fullständig. På ett sätt som livet självt. I miniatyr. Ett spotify på random spottar plötsligt ur sig en låt av Håkan. Det blir ett av de där tillfällena då slumpen ter sig genomtänkt och planerad. Ni vet hur det kan vara. Händelser som trots att de är tillfälligheter tronar som ytterst välplanerade och i klockren skrud. Ja ibland blir det bara så. Livet i all sin enkelhet.

 

Valborg

 

Lev och älska!

Daniel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Valborg