0 Läs mer >>
 
http://lancebuckskin.com/amanthatneverwas.mp3
 
A man that never was
 

When I hear your voice beside of me

The brilliance of your laughter

Well, I´m not longing for the morning after

 

Your silent smile paints the evening white

And the moon seem so much brighter

It´s the song of YOU, I am but the writer

 

The shortest look set my mind at ease

you feed the sweetest fire

that burns inside, a cup of pure desire

 

Buried deep in its purest form

the light is almost blinding

and the dreams you give they´re so inviting

 

If you only saw the things I see,

the vastness of your being 

you couldn't blame me

for the feelings that I´m feeling

If you ever felt the poets urge

seen a glance of things worth seeing

you couldn't help

but fall for dreams worth dreaming

 

There´s no single hope at all but hey

sweet dreams can make you wander

on sacred grounds from here to yonder

 

When we´ve said goodbye at the evenings end

I dance to songs so gentle

with thoughts of you the night becomes my temple

 
 
 
 
 http://lancebuckskin.com/thestory.html 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

A man that never was

0 Läs mer >>

När jag sluter mina ögon finns hon där

i ljuset som skimrar i mitt bröst

hon strålar

en närvaro lika påtaglig som helande

berörd av värmen låter jag henne fylla mig

hennes ljus finner varenda por

skrymslen tidigare höljda i dunkel badar i det vackra

så jag omfamnar tanken

jag välkomnar förmågan att känna

och låter ljuset förföra

För när jag sluter mina ögon finns hon där

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hon strålar

0 Läs mer >>

Det är som om hon fyller varenda por av min själ. Till bristningsgränsen. Fulladdad. Berusad av allt går jag genom kvällen hemåt. Som om mina steg är välsignade. Det är en makalös egenskap det där. Det oerhört vackra. Lördagen blir plötsligt så mycket större. Så mycket mer. Jag famlar efter ord. Nästan stammar när jag sitter där bredvid henne. Jag som anser mig vara en ganska bra vän med orden står plötsligt som en novis. Trevandes. Hon gör någonting med mig. Som alltid. Skrattet och djupet finns där. Den där mixturen som gör att jag faller. Har fallit. Kommer att falla. Just det där är unikt. Jag vet det och jag älskar det. Och jag kan inte annat än att bara vara. Bara finnas. Poesi i dess yttersta. Poesi i det verkliga. 

 

Lev och älska!

Daniel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Poesin i det verkliga

0 Läs mer >>

Jag vaknar. Befinner mig lite sådär mitt emellan det helt vakna och drömmarnas varma omfamning. Sovrummet är kallt men under täcket är det precis sådär lagom. Ett tillstånd. Behagligt. Jag har svårt för jul- och nyårshelgen men just nu berör det mig inte. Jag är frånkopplad. Jag försöker stanna kvar så länge jag kan i det där tillståndet. Närvarande men åndå inte. En drömlik verklighet. Det vackra alternativet. Egentligen vill jag inte vakna men det kommer ofrivilligt. Söndagen utanför fönstret knackar på. Varsamt knackar den mig på axeln och det drömlika suddas sakta ut. Alltmer genomskinligt tills det att det till sist försvinner helt. Jag reser mig upp och låter den kalla decembermorgonen svepa sin mantel runt min nakna kropp. Musklerna drar ihop sig i det kylslagna. Jag vaknar. Jul- och nyårshelgen ligger fortfarande framför mig men jag samlar energi i det lilla. I de små stunderna. Jag magasinerar välmåendet jag känt för en stund sedan, som en reserv. Ett lager. Som för att vid tillfälle kunna jämna ut vägen framför mig lägger jag det där. I beredskap. Energin i det lilla ger mig förmågan att hantera det stora. Helgen blir kanske inte så illa ändå.

 

 

 

Lev och älska!

Daniel

 

 

 

 

 

 

I beredskap

0 Läs mer >>

Hennes skratt ekar

resonerar varsamt

ständigt närvarande i mig

Så även doften av hennes närvaro

värmens, kärlekens

Jag bär henne

med hjärtat fyllt

Som en del finns hon alltid där

i mig, inom mig

Jag bär henne där

som en del av allt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med varsam resonans