I beredskap
Jag vaknar. Befinner mig lite sådär mitt emellan det helt vakna och drömmarnas varma omfamning. Sovrummet är kallt men under täcket är det precis sådär lagom. Ett tillstånd. Behagligt. Jag har svårt för jul- och nyårshelgen men just nu berör det mig inte. Jag är frånkopplad. Jag försöker stanna kvar så länge jag kan i det där tillståndet. Närvarande men åndå inte. En drömlik verklighet. Det vackra alternativet. Egentligen vill jag inte vakna men det kommer ofrivilligt. Söndagen utanför fönstret knackar på. Varsamt knackar den mig på axeln och det drömlika suddas sakta ut. Alltmer genomskinligt tills det att det till sist försvinner helt. Jag reser mig upp och låter den kalla decembermorgonen svepa sin mantel runt min nakna kropp. Musklerna drar ihop sig i det kylslagna. Jag vaknar. Jul- och nyårshelgen ligger fortfarande framför mig men jag samlar energi i det lilla. I de små stunderna. Jag magasinerar välmåendet jag känt för en stund sedan, som en reserv. Ett lager. Som för att vid tillfälle kunna jämna ut vägen framför mig lägger jag det där. I beredskap. Energin i det lilla ger mig förmågan att hantera det stora. Helgen blir kanske inte så illa ändå.
Lev och älska!
Daniel