Det som väntar
Det är officiellt höst. En hastig blick i kalendern när jag slår på datorn på jobb avslöjar detta ofrånkomliga faktum. En liten rokstrimma letar sig upp från pappmuggen med kaffe som jag ställt på mitt skrivbord. Utanför fönstret gör vädret inget för att påvisa att årstiden ännu en gång tagit ett steg framåt. Att den avancerat. Himlen är fortfarande blå och de har lovat sol. Men jag kan känna det i luften. Kan dänna de allt mörkare morgnarna, stormarna som väntar där bortom horisonten. Kan känna alla de stearinljus som brinner bakom stängda fönster och altandörrar. Mörk och brutal men samtidigt vacker väntar den där. Jag kan inte undkomma den så jag väljer att välkomna den istället.
