Relativitetsteori
Allting här i livet förhåller sig relativt till allt annat. Jag läser meningen jag precis skrivit ännu en gång och inser att den trots sin självklarhet tål att tänkas på. Allting här i livet förhåller sig relativt till allt annat. Ibland måste man bara påminnas om detta självklara faktum. Den senaste veckan har det varit mycket aktivitet inom mig. Tankar kring det allra vackraste har blandats med tankar om svarta perioder i mitt liv. Sömnlösa nätter har bytts ut mot drömmar så förtrollande och äkta att jag inte velat vakna. Drömmar så ljuvliga och kärleksfulla att morgonen känts främmande. Högt och lågt. Ljust och mörkt. Som livet självt egentligen. Sedan händer någonting som gör att man plötsligt skäms för att man gått upp så i sina egna tankar och känslor. Händelser hos människor man finner ovärderliga som gör att man påminns om att ibland knackar livet bara på. Och då står man där lite skamsen för att man kanske varit lite för självcentrerad. För upptagen av sig själv. Att man saknat timing. Man fylls plötsligt av en stark vilja att hjälpa till, stötta, försöka glädja och på något sätt vara där, även om man inte kan. Det är det som är det viktiga. Att i stunder vara en medmänniska, vän och inget annat. Tänka bort sig själv och tänka in andra. Ganska enkelt egentligen men man behöver påminnas, ständigt. Allting här i livet förhåller sig relativt till allt annat.
Lev och älska!
Daniel