Det som är Jag
Insikten kommer alltid förr eller senare. Ibland tar det tid, men den kommer. Verkligheten kan ofta te sig som en dimma. En dimma framkallad av allt det ljuvliga som strömmar genom en. Berusande. En dag lättar dock den där dimman och plötsligt ser man allt tydligt. Plötsligt ligger sidorna där framför en i den klaraste text. Bilden tydig. I andras ögon är jag inget pojkvänsmaterial, inget styvfarsmaterial heller för den delen. Jag inser det. Jag inser det nu. Jag är en ”kompis”, en ”vän”, en ”bekant”. Det är de egenskaperna jag bär. Det är det som är Jag. Jag når inte riktigt ända fram men det är bara att acceptera. Även om acceptansen är tung att bära så är det väl något vi bara måste ta. Något vi måste svälja. Och det är väl egentligen inte de sämsta egenskaper man kan ha? En vän är ju något fint. Någon omtyckt. Någon som alltid finns där. Vi kan inte alla vara de där eftersvärmade och åtrådda, några av oss måste ju ta den där platsen som ”kompis”, rollen som ”vän”. Statisten i det skeende vi kallar livet. Långt ifrån huvudrollen men viktig för helheten. Det kommer att krävas en hel del arbete inom mig. Jag måste lära mig vara oberörd av allt det vackra som virvlar i mig. Inse att jag aldrig kommer att dela det med den mitt hjärta önskar. Kanske måste jag stoppa in det där i gömstället igen. Det kommer aldrig att försvinna men jag måste lära mig leva med det, lära mig bortse från det. Jag inser att det kommer att krävas en oerhörd ansträngning från mig men alternativet är oacceptabelt. Vissa människor kan man inte säga adjö till. Vissa människor är på tok för värdefulla för att en sista gång krama och sedan vända sig om och aldrig se tillbaka. Den sorgen hade varit omänsklig att bära. Vissa människor är på tok för unika för det. Så alternativet är att bädda ner de där känslorna igen. Låta de vila där inom en med vetskapen om att de alltid kommer att finnas. Att namnet alltid kommer att vara etsat där i dem. Jag försökte i alla fall. Jag vågade i alla fall vara ärlig, och det är alltid något. Jag är en vän. Jag är en kompis. Det är det som är Jag och det är väl fint det med.
Lev och våga att älska!
Daniel