Före gryningen

Plötsligt vaknar jag. Natten ligger fortfarande tung utanför mina fönster. Tyst och mörk. Det är som att jag omedvetet i sömnen tagit ett beslut. Omedvetet har tankarna sorterats i mig och sedan har de tvingat mig att vakna. Som för att inte bara göra det till ett väsen i mina drömmar. En domnande saga. Nej, jag kan inte låsa in det, vill inte bädda ner känslorna djupt inom mig igen. Jag vill ha de där som den del av mig som de faktiskt är, som de utgör. Jag vill att de ska färga det jag gör och den jag är. Jag vill att jag ska ha dem där vid min sida när jag plockar upp gitarren, när jag beger mig ut med kameran. Jag vill att de ska färga min ord när jag sitter och skriver. Göra dem vackra och fyllda av det enda som spelar någon roll. Den där känslan som är större än allt annat. Jag inser att det vid tillfällen kommer att vara svårt att ha dem där men det är bara så det är. Det är så det får vara. För utan dem är jag bara ett skal. En skugga av det som är jag när de flyter genom mig. Jag måste bara lära mig att inte riskera att skada den som betyder så mycket för mig när de drar iväg med mig långt bortom måttfullhetens gräns. Jag tänker på titeln på mitt förra inlägg och inser att det ju är just detta som är Jag. Det där tonårshjärtat som fastnat i en vuxen mans kropp. Den som hyllar känslorna före förnuftet, den som sätter det odefinierade och oförklarliga före logiken. Jag tycker verkligen om den delen av mig. Den del som har förmågan förmedla de där vackra känslorna ut i varenda por i min kropp. Jo, visst bringar det ibland en oerhörd smärta och frustration men det är en del av allt det som är jag. Nej, jag kan inte bädda ner känslorna igen. De har kommit för att stanna, för att vara en del av mig. Den mest förtrollande jag någonsin upplevt. Genom det öppna fönstret hör jag plötsligt ljudet av en fågel. Utan att jag tittat på klockan antar jag att den förmedlar att gryningen är i antågande. Gryningen av en ny dag och ett nytt beslut. Jag är den jag är. Det är allt jag någonsin kan vara.

 

Lev och älska!

Daniel

 

 

 

 

 

Kommentera här: